Swedish Hasbeens Peeptoe High Nature. Jag vill så otroligt gärna ha ett par nu! Har redan ett par svarta Braided och ett par gula Covered. Mammas röda Peeptoe och röda Covered får jag ju också låna men det är något speciellt med Peeptoe Nature! Får bara fortsätta tjata på mamma och pappa, jag är för snål för att betala själv...

S

Prickig tröja & skärp, Monki. Kjol, sydd av mig. Väska, Mulberry. Skor, Swedish Hasbeens.

S

Idag har jag gått på utställning med klassen, "Dukade bord" på Nordiska. Det är verkligen vår nu, hasbeens på fötterna, jeansjacka och ett par strumpbyxor blir vardag. Underbart med andra ord.

S

Från Saint Tropez kommer denna fina blus/tunika. Den fick sitta på igår på middag hos farmor och farfar. Åh så fin tycker jag.

S 

Brunch på Café Rival med mamma, pappa och lillasyster är trevligt en solig söndagsmorgon.

S

Kofta & skärp, Monki. Kjol, sydd av mig. Tröja, Indiska.

S

Idag var jag på sykursen för första gången, nu återstår bara 4 tillfällen innan min klänning i blårutigt tyg förhoppningsvis är klar. Nu ska jag baka hallonpaj.

S 

Vem är då jag? En del står redan i presentationen men det är mest ytliga ting ändå.

I oktober fyller jag 15 år, de första fem åren tillbringades i Värmland i en liten ort nära Karlstad. Sedan flyttade jag och min familj bestående av mamma och pappa, lillasyster och lillebror, till en villa i södra Stockholm. Det är jag väldigt glad för. Jag är 166 cm lång men önskar att jag var 173. Jag har gröna ögon och långt blont hår som jag aldrig vill klippa, bara för att ha längst hår. Det är inte ens fint så jag vet inte varför. Jag svär aldrig och skäms om jag använder ord som "typ", "alltså", "fatta", "as" och "fett", fast jag använder de orden ändå. Jag hatar tävlingar. Eller jag hatar egentligen att förlora. Fast jag visar det inte. Egentligen är jag en riktig tävlingsmänniska. Jag hittar tävlingar i allt - rida bäst, kunna mest om geografi i Trivial Pursuit, ha finast kläder, dyrast kläder, ha högst betyg... Allt typ. Jag har prestationsångest inför det mesta och bara MVG är gott nog.

Jag har alltid sett mig själv som den stora, vuxna och förståndiga men egentligen är jag nog ganska liten och väldigt väldigt lättskrämd. Jag uppfattas nästan alltid som ordentlig, duktig och förståndig. Jag är rätt så blyg när jag är själv men den blygheten flyger helt bort när jag är med någon som jag känner väl.

Jag har anorexia och det präglas mitt liv av.När jag tar en bild på mig själv så tittar jag först på benen - är de "för tjocka" så raderar jag bilden direkt, det spelar ingen roll hur jag ser ut annars. Därför måste jag ta mellan tjugo och hundra bilder innan jag har en bild på mig själv som känns åtminstone okej. Men jag kämpar mot ett friskt liv och har faktiskt kommit en bit på vägen. Anorexin lämnar jag dock utanför den här bloggen, fast det känns så väldigt frestande att skriva "fy sjutton vad jobbigt det var att äta den där ..., ni ska bara veta att jag inte vill äta det", bara för att visa att jag inte är frisk. Bara tanken på att vara fri(sk) skrämmer mig.

Ja, det var lite om mig. Men mycket mer finns att säga, om du undrar något - tveka inte att fråga!

S